Vad gör man när väggen är det ända alternativet?

 
 
 
Dem senaste tre veckorna har jag inte haft 100% koll på, jag har haft oordning på träningar, noll koll på inlämningar och bara almänt kaos i huvvet och i min omgivning. Jag har känt hur kroppen långtamt börja ge upp och hur jag bara blir tröttare och motivationen tonar bort. Igår brast jag, jag tror jag fick något psykist sammanbrott, jag satt bara och grät.. jag viste inte ens varför. Jag orkade ingenting och jag ville ingenting. Jag ville bara försvinna bort i ett tag.
 
Folk i min omgivnning har berättat att jag kan ha järnbrist vilket gör att jag inte orkar någonting.. (detta ska jag göra tester på snart) Sen vet jag att jag är sjukt stressad utan att ens tänka på det vilket har lett till att jag tappar sjukt mycket hår och då menar jag sjukt mycket hår. Jag vill inte gå och tycka synd om mig själv och jag vill inte att andra ska gå och tycka synd om mig, jag vill bara att det ska gå över så att jag kan återgå till mitt gamla liv då jag fakiskt orkade saker.
 
Jag må vara en lat person men tränar man minst 3 gånger i veckan ska man inte bli anfådd av att gå ner från en trappa.. det är lätta att sätta på sig ett leende men så fort man är ensam och verkligen börjar tänka på ALLT är det lätta att tappa kontrollen. Detta är anledningen till varför jag inte bloggar. Jag orkar inte.